British Virgin Islands, BVI

Någon hade gett mig rådet att först anlöpa Great Harbour i Jost van Dyke. I en användbar ankarvik ligger ett litet, litet samhälle med några restauranger samt med tull och immigration precis vid dingebryggan. Så då gjorde jag det och klarerade in hos för en gångs skull artiga och belevade funktionärer.

Ögruppen Jungfuöarna är inte stor men delad mellan engelsk och amerikansk överhöghet och varje gång gränsen passeras skall ut- respektive inklarering göras. Men det är inte alls så enkelt som det kanske låter.

Under min väg från hemmet till British Virgin Islands har jag anlöpt ett 20-tal länder utan problem med visumkrav. Så icke nu längre om jag vill segla över sundet till St John i US Virgin Islands eller för den delen till Puerto Rico eller Florida.

Enligt dagens amerikanska bestämmelser går det bra att utan visum från amerikanska ambassaden i Stockholm anlända per flyg eller färja men inte med egen båt. Världens enda kvarvarande supermakt klarar inte ett besöka av lilla Vindela. Så för er, som ännu inte lämnat Sverige, är mitt råd, ansök hos amerikanska ambassaden om visum och få det instämplat i passet. Obs detta kan inte göras på andra amerikanska ambassader, det måste göras i hemlandet.

Att göra så är en bra idé tycker jag, även om man inte hemma planerat amerikanska strandhugg, det är ju bra att kunna ändra sig när man väl är här nere.

Det finns dock en väg runt problemet. Av en professionell charterskeppare, som i flera år seglat runt bland Jungfruöarna med turister från alla länder, fick jag lära mig följande.

Ankra båten t.ex. i Sopers Hole på Tortola. Tag färjan till St John och få 30 dagars turistvisum instämplat i passet. Tag färjan tillbaka och segla därefter över till St John och klarera in på vanligt sätt. Självfallet måste alla ombord ha gjort färjutflykten.

U.p.a, jag har inte provat att det fungerar.

Se upp: Ett rykte har gjort gällande, att det går bra att få visum på amerikanska ambassaden på Barbados. En norsk båt kryssade dit bara för att få beskedet att det gick inte alls, det var bara innevånare i de karibiska länderna, som kunde få visum på Barbados. Å andra sidan lär en svensk båt ha fått visum i Dominikanska Repubiken utan problem. Det verkar som om bestämmelserna är luddiga eller praxis varierar, det enda säkra är att ordna saken i Stockholm.

Man kan också segla över till USA-hamn och spela dum. Det är då möjligt att få stanna mot att betala USD 150/skalle i böter. Risken är att det blir 150 i varje hamn!

Så frågan är väl om inte antalet skurkar är väl så stort i våra dagar som på de guldlastade spanska galeasernas tid. Åtminstone skurkar enligt Riksskatteverkets sätt att värdera moral.

Segling bland Jungfuöarna liknar skärgårdssegling hemma. Avstånden mellan öarna är korta och naturhamnarna många. För semestersegling med familj passar området fint, man seglar några timmar varje dag och sedan får barn och gäster plaska runt i det blåa, klara, varma vattnet medan skepparen kopplar av med kalla romgroggar.

Båtflottan för "bare-boat-charter" (svenskt ord efterlyses) lär vara en av världens största och jag kände mig också mycket ensam som djupvattenseglare. Jag såg knappast några europeiska båtar och på charterbåtarna var det nästan enbart amerikaner. Vilket har haft en klar nackdel, de strör nämligen dollarsedlar omkring sig som gröna snöflingor och priserna är fruktansvärda.

Slutord Jungfruöarna

För den som vill familjesegla i hyrd båt och inte är road av de ganska långa, gungiga och ofta blåsiga etapperna mellan de små antillerna är BVI ett gott val. Ladda fullt med gröna sedlar och med visa och kasta loss för en vecka eller så.