A Bitch of a Day

Om man går upp på kontoret en trappa upp på Barbados Yacht Club och ser trevlig ut som jag, blir man medlem under en vecka och kan nyttja klubbens faciliteter. Det är den 13 dec och resturangen serverar julbord av Barbadosmodell.

Skulle bara först gå över gatan till tvättinrättningen med sex veckors tvätt. Men där meddelar men glatt att färdigt blir det inte förrän om åtta dagar. Efter litet detektivarbete tar jag sedan en liten vit buss till en förort med en tvätteria, själbetjäning alltså. Funkar bra men lunchen är över när tvatten var färdig.

Efter att ha dingat ut med tvättsäcken till Vindela åker jag in igen för att få något a la carte till livs. Sista 10 metrarna före sandstranden kommer en brant våg som vänder dingen uppochned. Jag hamnar under förstås och allt löst försvinner i surfen, bl.a. mina glasögon.

Tillskyndande badgäster fiskar upp skor, mössa, dunkar, gubbe och ... gudselov, glasögonen. Plånbok genomdränkt förstås men kameran klarar sig i en extra plastpåse och även armbandsklockan, som ej är vattentät.

Men min lilla Honda 2hk är inte alls glad när jag såsmåningom riggar upp den i en vattendunk för att försöka få i gång den. Ger upp i solnedgången när allt är stängt på klubben, paddlar hem hungrig..

Vilken djävla dag.

Västindien är underbart.

Och kamratskapet seglare emellan. I februari på El Hierro träffade jag John från Alderney och här är han nu. Han har varit mekaniker i 25 år och lovade just att i morgon fm fixar han min Honda.