EritreaSedan jag sluppit helskinnad genom Adenviken seglade jag direkt genom Bab el Mandeb (södra inloppet till Röda Havet) till Massawa i Eritrea. Vinden var användbar, under mars månad är vindarna ofta sydostliga i södra Röda Havet. I resten av havet och restan av året blåser det envist friskt mellan väst och nord. Inte roligt för den som skall norrut. Eritrea är ett av världens fattigaste länder och har nyligen blivit självständigt efter många år frihetskamp mot Etiopien. Ofta blev jag hälsad av främlignar med vänlighet och frasen "Välkommen till mitt land" med tydlig glädje och stolthet. Alla, nästan alla, är mycket fattiga men tiggare och påträngande försäljare är ovanliga. MassawaMassawas utmärkta hamnen har naturen bidragit med och för Etiopien var den mycket viktig. Staden blev hårt åtgången under kriget och stora delar nära hamnområdet ligger i ruiner. Mycket återuppbyggnadsarbete återstår och det går nog inte fort. Bristen på pengar är stor. Det var t.ex. omöjligt att köpa diesel, det var torrt i bensinstationerna för tillfället, och det förklarades med att det behövs dollar för att importera olja. Jag tror att det en gång har varit en mycket vacker stad. På framträdande plats intill den stora hamnlagunen ligger ruinerna av ett gammalt sultanpalats. Det är lätt att föreställa sig det som en juvel ur Tusen-och-en-Natt. I dag är det inte ens värt att fotografera så det får bli hamnkontoret i stället. |
AsmaraFrån Massawa gjorde jag en tvådagarsutflykt med buss till huvudstaden Asmara, som ligger på några tusen meters höjd med ett skönt och svalt klimat. |
Vägen dit börjar på kustlandets ökenartade slättland men brantar till sig och slingrar längs bergssidor, som bjuder på flotta vyer i en sandfärgad tonskala och ett och annat möte med lokalbefolkningen... |
| På 1890-talet byggde italienarna en smalspårig järnväg från Massawa till Asmara. Ett imponerande bygge, av och till följdes väg och järnväg åt, men rätt som oftast försvann järnvägen i en tunnel och återfanns först långt senare. Jag kom att tänka på min morfar, som var järnvägsingenjör och var med och byggde malmbanan vid Riksgränsen på 1900-talats allra första år. |
Eritrea har varit italiensk koloni och spåren av detta är mycket tydliga i Asmara trots att det är sextio år sedan italienarna blev bortmotade. Staden har en tydlig eurropeisk prägel, restaurangerna har italiensk mat och i butikerna kan man köpa italienska varor. I Asmara märks inga spår från kriget, i varje fall inte på gator och byggnader. Men - antalet invalider - män utan armar och ben - är bedrövande. Eritreas partisaner utkämpade sitt krig utan andra vapen än de de lyckades erövra från sin mångdubbelt starkare fiende, som hade fullt stöd med vapen och utbildning från Sovjet. En märklig bedrift som tagit sin tribut men skapat ett land med framåtblick och självkänsla. |
Eritrea kommer att lyckas resa sig ur fattigdomen och bli ett fint land. Till skillnad från förhållandet i grannländerna är det inte i mullornas våld. Andelen muslimer är omkring en tredjedel men de verkar inte fundamentalistiska. Jag såg inte många beslöjade kvinnor. Den koptiska kristna kyrkan har ett starkt grepp sedan trehundratalet efter Kristus och den katolska kyrkan är stark sedan den italienska tiden. Besöket i Asmara var ett trevligt avbrott i seglarlivet. o O o |