Pirathav

Jag var i Darwin i juni juli förra året. Där måste man fatta ett viktigt beslut
- att segla hem via södra Indiska Oceanen, Sydafrika och Atlanten från söder till norr
- eller via Indonesien och norra Indiska Oceanen till Röda Havet och hem.

Valet är den klassiska pest/kolera-situationen. Vill man utsätta sig för stormarna runt Sydafrika eller piraterna i sydostasien och Adenviken. Hade jag varit yngre med bra fysik och kondition hade jag valt Sydafrika men inte är jag så stark och uthållig längre som i forna dagar så det fick bli piraterna.

I Darwin cirkulerade en karta med kända piratdåd inprickade med en svart fläck. De flesta fanns i Indonesien och många fanns i Malackasundet, delvis var kartan nästan svart. Också var det en hoper prickar mellan Somalia och Jemen, där vi befinner oss nu.

En närmare undersökning visade att dåden i Indonesien och Malackasundet riktats mot större kommersiella fartyg, några bekräftade dåd mot seglare hittade vi inte. Alla våra möten hittills med lokala båtar utom ett har avlöpt med glada miner och handviftningar, undantaget var några dagar före Cochin. En öppen snabbgående fiskebåt körde ikapp Nardis, väl jämnsides fiskade någon upp en stor kniv och skar av Nardis långa fina fiskelina med en flott vobbler i änden och försvann mot land med ett försmädligt flin. Ett klart piratdåd enligt sjölagen om än av det enklare slaget.

Adenviken där vi nu seglar har dock en annan statistik, som inte alls är trevlig. Många seglare har här blivit rånade på allt av värde ombord. Piraterna tycks vara somaliska yrkessmugglare, som för flyktingar från Somala till Jemen och tjänar litet extra på ett eller annat piratdåd när tillfälle bjuds. Författarna till boken "Red Sea Pilot" har gjort en noggrann analys av rapporterade piratöverfall och kommit fram till att den statistiska risken är 1,5%.

Risken kan minskas på olika sätt, släckta lanternor nattetid, fler båtar tillsammans i en konvoj, val av rätt veckodagar. Dessutom lär jemenitiska myndigheterna ha stärkt bevakningen efter påtryckningar från USA m.fl. och irakkoalitionen lär ha en del örlogsfartyg i området. Risken i dag bör alltså vara mindre än tidigare. Vi hoppas på det och vi är en väl samseglad liten grupp, Vindela, Avanti, Blaatunge och Nardis och vi är här på rätt veckodagar. När detta skrives har vi 120 mil kvar i riskområdet d.v.s litet mer än ett dygns obehaglig segling.

Några dagar senare

Eftersom jag skriver dessa rader lever jag uppenbarligen, tack och lov. Bara fem dagar efter att vår lilla skandinaviska konvoj passerat riskområdet blev två amerikanska båtar angripna av pirater. Dessa kom i två snabbgående båtar, cirka 25 - 30 foot långa, och öppnade eld med automatvapen mot sittbrunnarna på segelbåtarna, tydligen för att döda. Den ena båtens skeppare är f.d. amerikansk marinsoldat, en sorts Carl Hamilton uppenbarligen, och han sköt två, kanske tre, män i den ena båten med sin 12 gage shotgun laddad med tung kula. Den andra segelbåten rammade den andra piratbåten på mitten så den bröts itu. Segelbåtarna kom sålunda undan med blott några kulhål i skroven.

Ingen av oss andra seglare är ett dugg ledsna för piraternas skull, kanske kan det inträffade få en och annan pirat att ägna sig åt att odla morrötter i stället.

Mer att läsa finns på www.noonsite.com .

Frågan om man skall ha skjutvapen ombord eller inte har inget rakt svar. Många amerikaner, kanske de flesta, har vapen ombord, skandinaver mycket sällan.

Skjutvapen är ett besvärligt problem i alla hamnar. Om man inte uppger dem för tullen kan man bli tagen för vapensmuggling - allvarligt i alla länder. Om man uppger dem vidtar krångliga och ofta kostsamma byråkratiska procedurer där vapnen konfiskeras tills det är dags att dra vidare till nästa land.

Alla lokala båtar som har närmat sig Vindela på vägen fån Indonesien till Röda Havet har varit nyfikna fiskare, som tiggt cigaretter eller vatten. Det går inte att skilja dem från en båt, där illdåd planeras. Även om man misstänker en piratsituation kan inte skjuta först, då blir man en mördare. Har man väl väntat på en salva från en piratkaskolnikov är det så dags. Att från en gungande båt med nerverna i olag träffa en annan gungande varelse fordrar en kallhamrad mästerskytt och det är få av oss som är i den klassen.

Det som skiljer dådet som refererats ovan från tidigare kända piratdåd är att piraterna började skjuta utan att först under vapenhot ha bordat och bestulit sitt offer. Med den spelöppningen är det givet att den som kan besvarar elden.

För dem av oss som inte har skjutvapen ombord är strategin given - händerna i vädret - stort vänligt smil i fejset - sitt orörlig medan piraterna länsar båten - hoppas på ett fortsatt liv i morgon.