St Barthélemy

i vanligt tal kallat St Barth med huvudstaden Gustavia efter Gustaf III..

Som väl alla vet var ön svensk i nästan 100 år och talrika spår finns pietetsfullt bevarade trots att mer ytterligare 100 år gått sedan Frankrike åter förbarmade sig över ön. Gatunamn till exempel som Kungsgatan, Drottninggatan, Östra Strandgatan samt hålligångstället Le Select med den välkomnande skylten "Utlämningsställe för Systembolaget". Svenska flaggan vajar flott tillsammans med trikoloren från flera officiella byggnader och några privata. Och så från lilla Vindela förståss.

Barth_hamn.JPG (151178 bytes)

Hamnen i Gustavia är nog antillernas mest pitoreska och välrestaurerade. Den är mycket väl skyddad för alla vindar men tråkigt nog inte för svår havssjö, den är inte ett säkert "hurricane hole" och utrymmes av dem som kan vid annalkande oväder.

På styrbordssidan när man löper in i hamnen ser man ett grått f.d. hamnmagasin, numera museum. Ett besök rekommenderas, där finns mycket svensktidshistoria att studera. Två inramade dokument fann jag särskilt intressanta.

När ön kom i svensk ägo (man gjorde ett byte med Frankrike, ön mot handelsrättigheter i Göteborg) utfärdade konungen Gustaf III en kungörelse, att ön inte måtte infordra skatter, tullar eller avgifter av något slag och att ekonomiska flyktingar från vilket som helst land måtte beredas en fristad i upp till 10 år. St Barth blev alltså den tidens Cayman Islands och resultatet blev förståss gott, handeln blomstrade och ön och dess innevånare blev rika och välmående.

Allt har dock ett slut, blomstringstiden gick över och ön blev en belastning för kronan. Efter en del förhandlande övertalades Frankrike att ta tillbaka  ön och Oscar II utfärdade sin kungörelse. Enligt denna hade man efterhört innevånarnas önskemål, vilket land skulle de vilja tillhöra om Sverige backade ur. Eftersom det fanns kvar fransktalande människor och fransk kultur sedan gammalt tycks de flesta rösterna ha lämnats för Frankrike och så fick det bli. Det intressanta  tycker jag är, att kungen visade ett förvånansvärt demokratiskt sinnelag, kanske har vi en hyfsat gammal tradition att bygga vidare på.

Dagens St Barth är "Båstad" för rika fransmän. Ön är full av palatsliknande villor, flotta hotell och fina restauranger. I Gustavia trängs dyra modebutiker om utrymmet med guldsmedsbutiker och banker, man finner sig vara så långt från drömmen om söderhavsparadiset som om man vore i Sköldinge.

Den som tänker resa dit och inte seglar egen båt rekommenderas färja från St Martin. Det finns en flygplats på St Barth med den kortaste landningsbana jag tror mig ha sett och dessutom liggande bakom en bergsrygg i inflygningsriktningen. Jag flög själv i tjugo år och är glad att jag aldrig behövde landa på något liknande.

Slut från St Barth.