Röda Havet - Tröstlöshetens Hav

Det här blir ett tråkigt kapitel om en tråkig tid.

Besöket i Eritreas huvudstad Asmara blev ett trevligt avbrott i seglarlivet. Ett seglarliv som blev till ett litet helvete. I Massawa ådrog jag mig nämligen någon maginfektion, om det var salmonella eller shegella eller amöbadysenteri vet ingen men illa var det. Något alternativ annat än att fortsätta norrut längs Röda Havets västra sida fanns inte. I tjugo dagar kämpade jag vidare, låg för det mesta på rygg i kojen och lät Vindela sköta sig själv. God hjälp hade jag av mina samseglande skandinaviska vänner, som höll utkik åt mig från sina båtar. Vindarna var för det mesta rakt emot och ibland så hårda att motorn knappast gav någon fart framåt. En mardrömsseglats - magsjuk i sjuhundra sjömil i hård motvind i illa uppmätta farvatten.

Den 31 mars kom jag fram till Port Ghalib i Egypten och där fanns läkarhjälp att få på ett stort modernt hotellkomplex i närheten av hamnen. Jag fick på direkten dropp, två olika varianter av saltlösningar, och mediciner för alla rimligt tänkbara magåkommor. Något baktlab fanns nämligen inte inom räckhåll så ett brett anfall mot bakterier och parasiter blev lösningen.

Och kan man tänka sig, på ett par dagar mådde jag som en prins. Tack dr Ehab Milab Morgan, som intresserade sig alldeles speciellt för mitt välbefinnade och gav mig mycket mer hjälp än jag hade kunnat vänta mig. Kanske var jag ett intressant avbrott i hans pladdriga turistström.

Från Port Ghalib har jag nu kommit vidare till Abu Tig Marina på latitud 27 gr 25 min. En riktigt flott plats med många fina restauranger. Jag äter på dem morgon/middag/kväll för att återta min normala vikt, som försvann under tjugo dagar utan mat. Jag är i ett litet paradis.

Det har varit ganska många båtar, som har anlöpt Massawa i år. Det verkar som det är åtminstone någon i varje båt, som har drabbats av magsjuka. Massawa är giftigt!

o O o