Tsunamis

Annandag jul 2004 kl 9 på morgonen, ankrad i viken Nai Harn på södra änden av Phuket

Jag sitter vid en kopp kaffe på Li från Skanör, som är ankrad strax intill Vindela. Plötsligen börjar alla båter i Nai Harnviken dansa jitterbugg, de rör sig heltslumpartat i alla riktningar och sliter i ankarkättingarna. Två grannbåtar ränner in i varandra och jag får fart tillbaka hem till Vindela.

Strandrestaurangen, där vi åt julaftonsmiddag, försvann i den första tsunamisvågen, som var fem meter hög, tillsammans med några parkerade bilar. En av dess spolades av en efterföljande våg upp på toppen av ett flyttblock vid stranden. Ser helt löjligt ut.

Vattnet i viken är fullt av flytande bråte, hundratals vilstolar och stranddynor, små båtar, plastgrejor av alla de slag, oidentifierbart bråte, en flott plastbehållare såg intressant ut så den fiskade jag upp - den var full med sminkgrejor!!! - någon som vill ha den?

Vindela klarade sig fint och ankaret höll till skillnad från många av grannbåtarna som fick ge sig i väg med fart sedan deras ankare förlorade fästet. För vår del, som låg för ankar på 14 meters djup, var situationen absurd och svårbegriplig men hanterbar utan större besvär. Då kunde ingen av oss i viken föreställa oss omfattningen av de skador som vågen vållat.

Nu efteråt vet vi och jag har sett mycket bittert elände och total förstörelse av stora strandnära områden. Men det är stimulerande att se hur man har satt i gång upprensningsarbetena med imponerande energi och arbetstakt. Restaurangen innanför min ankarplats, den försvann helt och hållet, öppnade en provisorisk servering redan till nyårsfirandet! Med massor av härlig mat och dämpad men god stämning.

Bortsett från strandområdena fungerar Phuket som förut, affärerna är fulla av varor och kommunikationerna fungerar normalt. Jag kan fortsätta förberedelserna för nästa stora äventyr - att segla över Indiska Oceanen.

- - - o O o - - -