Nordvästra Turkiet

Vindelas nya utgrävningar i Anatolien

Från Samos är det en kort dagsetapp till Kusadasi på turkiska fastlandet. Där finns en flott marina som för en rund peng bistod med hjälp att fara runt till diverse myndigheter för att ordna tull, pass och inklarering. Det tog sin tid i alla fall men underlättade onekligen.

Läsaren undrar nu naturligt nog vad Kusadasi skall vara bra för. Det är en blomstrande turiststad som under säsongen ständigt är besökt av ett antal stora kryssningsfartyg och anledningen till detta är närbelägna Efesos, före detta huvudstad i det romerska imperiets asiatiska hälft.

Efesos

Det är inte tillåtet att ta sig runt Mindre Asien utan att besöka Efesos. Flitiga arkeologer har grävt ut och håller på att gräva ut den antika staden, som näst Rom var sin tids största och mest betydelsefulla handelsplats, och administrativt centrum för den asiatiska delen av det romerska imperiet. På den tiden fanns där en fin hamn men allteftersom den slammade igen, nu är det flera kilometer till kusten, förlorade platsen sin betydelse och glömdes bort. Tack vare detta finns mycket av det gamla kvar för den som orkar gräva. Och man har orkat kan jag berätta. Biblioteket är fantastiskt och amfiteatern med plats för 70.000 är imponerande med en märklig akustik. Jag satt en stund på en av de övre bänkraderna högt uppe och alleftersom guidade grupper kom in nere vid scenen kunde jag tydligt höra guidernas röster. Att vandra runt på Efesos marmorbelagda gator och i fantasien klä turisterna i antika kläder och lyssna till inbillat antikt ljudbrus och dofter var en upplevelse, som gjorde guidernas malande röster på all världens språk till en effektfull del av helheten.

Den marmorsatta paradgatan i Efesos

Den restaurerade fasaden längst ned tillhör biblioteket, som i god konkurrens med biblioteken i Alexandria och Pergamon tillhörde antikens förnämligaste.

Jungfru Marias begravningskapell

I turbulensen i Jerusalem efter Jesu uppståndelse räddade aposteln Johannes Jesu moder undan förföljelse och hon hamnade på en bergstopp några kilometer från Efesos. Här framlevde hon sina sista dagar och begravdes på den plats, där dagens vallfärdare kan glädjas åt ett vackert litet kapell. Att detta är sant är säkert, eftersom den tyska
nunnan Katharina Emmerich fick alla fakta i en uppenbarelse hemma i Bajern.

Pergamon

Från Kusadasi gick färden vidare 142 mil till Ayvalik. Det blev tre fina övernattningar i naturhamnar men som vanligt mycket motorgång. Tyvärr. Jag misstänker att det är inte många av Er som hört talas om Ayvalik och lika bra är väl det för staden har egentligen bara två saker att erbjuda - en nedgången men billig marina det första - närheten till Pergamon det andra.

En timmes bussresa förde mig till Pergamon, ytterligare ett av de otaliga antika fornminnen som Turkiet begåvats med. Tänk Er en bördig slätt bevattnad av två floder. Tänk Er vidare att i vinkeln där floderna förenas finns ett trehundra meter högt sockertoppsberg med en platå på toppen. Naturligtvis finns här ett akropolis med tempel för de flesta gudar och teater och bibliotek och hela baletten som hör till.

Biblioteket är intressant. Det var på sin tid världens förnämsta, till och med finare än det mer kända biblioteket i Alexandria. Under sina bästa år fanns i biblioteket 200.000 volymer skrivna på bästa papyrus. Avundsjuka och grinighet styrde dock då som nu, så egyptierna som ville vara värst, förbjöd all export av papyrus till Pergamon. Så vad gör man då? Jo man utvecklar en metod att av fina djurhudar bereda ett material, som lämpar sig till böcker. Och vad får materialet för namn?

Enkelt, pergament förstås.

Ett par kilometer från akropolisberget finns det andra av antikens berömda sjukhus nämligen Asklepieion, uppkallat efter läkekonstens gud Asklepios. Kanske ett bra utflyktsmål för landstingsfullmäktige - naturligtvis finns det skattebetalarpengar för ett så trängande ändamål.

Nu kära läsare tror jag det är dags att ge litet fakta till dem av Er, som har glömt detaljerna i sin klassiska bildning. Under antiken hände det sig, av och till, att en eller annan gud steg ned på jorden och beblandade sig med människorna. I bland kunde det till och med bli så, att guden sådde sin säd i den vackra och lyckliga kvinna, som råkade komma i hans väg. Sålunda gick det till att Hippokrates är av Asklepios gudasläkt och har gudens blod i sina ådror. Detta i sin tur ger ett förklaringens ljus till Hippokrates geni och en relief till den läkared, som än i våra dagar utgör läkekårens etiska rättesnöre.

Den trojanska hästen i Cannakale

Snälla läsare, håll ut ett litet tag till för nu är jag snart igenom kulturpladdret. Ett par dagsetapper vidare Ayvaluk via den förtjusande lilla hamnen på ön Bozcaada kämpar sig Vindelas MD2B i svår motström uppför halva Dardanellerna till staden Canakkale på den asiatiska sidan. Kanske världens mest historiebalastade område både i antik tid och nutid. På asiensidan ligger resterna av Troja, en gång skådeplats för grymma krig. På den europeiska sidan har vi Gallipolihalvön, tragisk skådeplats för första världskrigets värsta och onödigaste blodbad.

I hamnen i Canakkale låg jag bredvid en nyzeeländsk båt med mamma, pappa och tre barn ombord. Både mamman och pappan hade farfäder som hade överlevt slakten, några få gjorde tydligen det, men 100.000 unga män, de flesta från Australien och Nya Zeeland, dödades i onödan. Inkompetenta och prestigeladdade idioter ledde den allierade armekåren i fördärvet mot den skicklige turkiske generalen Kemal Atatürk.

Tragedin fick dock två positiva följder. Den ena var att Australien och Nya Zeeland, som till dess varit engelska kolonier, gjorde sig fria. Den andra var att Kemal Atatürk kunde avancera till president och som sådan avskaffa sultanatet och forma det moderna sekulariserade Turkiet. En framsynt och insiktsfull man som detroniserade prästerskapet från makt och härlighet. Sådana män får vi hoppas kommer i Iran med flera länder åt det hållet.

Nu lovar jag att avhålla mig från allt vidare filosoferande. Sista kapitlet från vårens segling blir fritt från gudar och dammig arkeologi.

- - - o O o - - -