Marquesasöarna

Franska Polynesien (FP)

Nöjesseglaren på väg västerut från Panama hamnar naturligt i Franska Polynesien, en övärld lika stor som området Sydsverige - England - Spanien - Grekland - Sydsverige. Längst österut ligger Marquesasöarna, därefter kommer mot sydväst Tuamotosatollerna, Sällskapsöarna med Tahiti och slutligen längst i sydväst Australöarna. De sistnämnda har inte ett dugg med Australien att göra. Ordet austral betyder någonting i stil med långt borta tror jag.

FP styrs av Frankrike om än med visst mått av självstyre. Franska och polynesiska är officiella språk och kulturen har omisskännlig fransk stil. Vilket vad matvaruutbudet beträffar inte gör någonting.

Frankrike pumpar in mycket pengar i Polynesien, som knappast producerar någonting av värde och där arbete inte ses som någon för människan naturlig sysselsättning. Ett dyrt nöje är det för fransmännen att hålla sig med ett världsomspännande imperium, där solen aldrig går ned. Men vad betalar man inte för "La Gloire"?

Jag måste samtidigt erkänna att jag är imponerad av Frankrikes vilja att utveckla sina externa territorier och ge människorna där en bättre tillvaro. Politiken skiljer sig helt från kolonialismen på artonhundratalet och början av nittonhundratalet, där utsugning inte var helt fel beskrivning.

Fatu Hiva

Fatu Hiva ligger längst i sydväst i Marquesasarkipelagen och blir den naturliga första angöringen när man seglar med sydostpassaden. Men att anlöpa Fatu Hiva som första hamn är inte tillåtet. Men alla tycks göra det ändå. Egentligen skall man först till Hiva Oa för att klarera in i FP men att sedan stånga sig mot vinden tillbaka till Fatu Hiva kan vara lagom roligt. Allstå hoppas man slippa gendarmer och böter och tar chansen att bekanta sig med ön.

Hanavave Bay

Klipporna på bilden utgör norra stranden av den enda någorlunda användbara ankarplatsen. Jag citerar följande beskrivning ur Lonley Planet. "The jagged relief of the island has created some curiously shaped outcrops. The phallic protuberances of Hanavave Bay caused it to be named Baie des Verges (Bay of Penises). Outraged, the missionaries hastned to add a redeemimng 'i' to make the name Bai des Vierges (Bay of Virgins). At sunset it is drenched in purple and the surrounding peaks give off bronze reflections, forming an entrancing spectacle which has intoxicated hundreds of international yachts." Tilläggas kan, att polynesierna har nog aldrig kunnat förstå, att sex och vad därtill hör skulle vara syndigt.

En ung och nygift Thor Heyerdahl bosatte sig med sin hustru på Fatu Hiva 23 år gammal 1937. Han trodde sig vara trött på civilisationen och skulle tillbaka till naturen och leva på vad naturen gav. Om detta har han skrivit en läsvärd bok. Experimentet fick avslutas efter drygt ett år, dels på grund av problem med sjukdomar, dels då förhållandet till lokalbefolkningen blev sämre och sämre och till slut spårade ur.

Ön verkar inte ha ändrat sig mycket sedan dess. De 600 själarna bor visserlligen i hus, som de fått från Frankrike, men det är fortfarande i huvudsak naturahushållning som gäller. Att till exempel köpa frukt för pengar gick inte bra, det skulle vara cigaretter eller parfym eller fiskekrokar eller läsglasögon.

Ön är oerhört kuperad, brant och otillgänglig. En enda usel väg finns mellan de två bebodda vikarna på öns västsida. Men ön är obegripligt vacker med naturscenerier, som jag inte kunnat föreställa mig.

En söndag afton gick vi i den lilla kyrkan, ett gäng skandinaver. Det var en fantastisk upplevelse. För den som under långa skolår hjärntvättats med det lutherska allvaret - plikt - straff - krav - arbete - sedlighet - ... var föreställningen omtumlande. Ja "föreställning" beskiver bättre än "gudstjänst" vad men bjöd på.

Glada miner överallt, salen smyckad med blommor och grönt och doftande av rökelse, som prästen brände av generöst. Menigheten fantastiskt utsmyckad med färggranna kläder och blomsterkransar och girlanger. Damerna hade håruppsättningar som förutom blommor, pärlemor och små skulpturer också innehöll välluktande kryddor som vanilj och dill.

Och så sången. Alla sjöng högt och vackert och rent i fyra stämmor. Större delen av tiden sjöngs det och dessemellan men bara korta stunder pratade prällen ömsom på franska (för vår skull) ömsom på polynesiska.

Slutintrycket blev en glädjerik sammankomst dit jag tror församlingen kom för att det var roligt och inte av plikt.

Fortsätt till Tahuata och Hiva Oa