Sao Nicolau, Kap Verdeöarna

Den 18 november 2000 anlöpte jag Tarrafal, den enda någorlunda användbara hamnen på Sao Nicolau. Man kanske skall kalla Tarrafal för en stad, inte vet jag, mycket att ha är den i alla fall inte. Hamnen gör den dock betydelsefull för ön.

Kap Verdeöarna är egen stat sedan 1975, tidigare var ögruppen portugisisk. Landet var under en del år marxistiskt styrt och stöddes av Sovjet, Kina och Kuba men på något konstigt sätt blev det så småningom en någorlunda fungerande demokrati, faktiskt den enda i Afrika.

Befolkningen är en svårutredd blandning av portugiser och negerslavar, av valfångare, pirater och äventyrare av alla slag. De delar gemensamt en svårartad fattigdom och ett gott humör. Det är lätt att få kontakt och leendena sitter alltid nära till hands. Till och med de få myndighetspersoner  jag haft att göra med har haft en blott tunn hinna av byråkrati över det goda humöret.

Holländaren Henny Kusters bor permanent i Tarrafal. Han är en levande uppslagsbok för sitt nya land och ordnar jeeprundturer på ön med sig själv som chaufför och inspirerad guide. Rekommenderas på det varmaste. Han har en VHF i bostaden och anropas som "Henny, Henny, Henny, this is Swedish yacht xxx, over" o.s.v. på kanal 15 eller ibland på kanal 77. Prova. Kostar en slant förståss men det är väl använda pengar, särskilt ofta kommer man väl inte hit.

Henny tog oss bland annat till den lilla byn Ribeira Plata (Silverfloden) på öns norra sida. Bilväg fanns inte ända fram, man får klättra upp på en smal stenlagd stig till byn där folket lever av vad jorden, hönsen och getterna ger på samma sätt som i många hundra år.

Img_0137a.JPG (71610 bytes)

I det inre av Sao Nicolau finns bördiga dalar där man odlar majs och sockerrör, bananer och papaya och mycket annat. Eftersom ön är höglänt med taggiga branta bergkammar och djupa dalar har man hela tiden oförlikneliga vyer att njuta av när jeepen sakta klättrar fram på smala stenlagda bergsvägar. Ordet "bråttom" finns inte här.

Mitt i det bördiga regnrika inre av ön ligger huvudstaden Ribeira Brava, som jag tyckte hade en egen charm, i varje fall om man inte förväntar sig mycket.

Slutligen, jag har aldrig förut legat i en hamn utanför Frankrike där dominansen av franska båtar har varit så total. Kanske beror det på att många fransmän seglar till Dakar och därefter är det ju naturligt att anlöpa några hamnar i Kap Verdearkipelagen på vidare färd mot nya världen.