Barbados

Barbados

Bridgetown

(Dec 2000) Inklarering skall ske i "Deep Water Harbour". Denna är byggd för jättestora cruising liners med Svedalas stora buffertar längs kajerna. Avsåndet mellan dem är litet längre än Vindelas 10 meter, så det gick att komma in till kajen. Denna består av skrovlig betong och med den sjöhävning, som ofta råder knuffas fendertarna upp och relingen slår direkt i betongen. Man har ingen chans att från däck nå någon pollare så enda möjligheten är att vänta med tilläggningen tills någon tjänstvillig person finns till hands på kajen.

Det hela är en mardröm och inte blir det bättre när man är tvungen att lämna sin ögonsten ensam utsatt för sjöhävningen och kajens betong. Man skall i tur och ordning besöka immigration, hälsomyndighet och tull. Tjänstemännen var OK, skötte sina jobb ganska snabbt och korrekt och önskade välkommen till ön. Kostnad 50 BBD (barbadosdollar = 25 USD).

Det hela förvärras utan begriplig anledning av att man måste upprepa proceduren när man skall klarera ut. Myndigheterna tillåter inte att man går den lilla biten från ankarplatsen och sköter utklareringen, båten skall in i deep water harbour en gång till och  mosas mot kajen. Hamnavgift betalas vid utklarering, c:a 10 BBD om jag minns rätt.

Barbados Yacht Club lär ha gjort otaliga framstötar för att få myndigheterna att ändra på procedurerna men utan framgång. Man är uppenbarligen helt okänslig för båtfolkets krav och behov och ointersserad av att vi besöker ön.

På nyårsnatten fick min ensamseglande vän Tom och två av hans grannar sina gummibåtar sönderskurna bortom alla reparationsmöjligheter. Detta kan möjligen undvikas om man landar på klubbens inhängnade område.

Man skall också veta att ingen segling är tillåten längs öns fina kuster med tjusiga sandstränder och flotta hotell. Mellan in- och utklarering skall man ligga för ankar i Carlisle Bay och därmed basta. Jag läste i in lokal tidning om tre seglare, som satt i häkte i väntan på rättegång efter att ha ankrat vid sydkusten.

Så länge dagens bestämmelser råder avråder jag alla seglare från att besöka Barbados. Risken och obehaget är inte värt det måttliga nöjet av att besöka ön. Öns betydande kriminalitet gör inte saken bättre.

Kap Verdeöarna

Kap Verdeöarna

Sao Nicolau, Tarrafal

Mer om ön

(Nov 2000) Att kalla Tarrafal för en hamn är en överdrift. För oss seglare är det en mot söder öppen ankarplats utanför den kommersiella fiske- och färjhamnen. Det är inte mycket idé att ankra i skydd av piren eftersom men då i alla fall blir bortkörd när ett stort fartyg väntas in. Man ankrar alltså en bit väster om hamnen på ca 7 meters djup. Botten består av svart sand och med Vindelas CQR-ankare var hållförmågan förträfflig. Där jag låg var det djupt ända in till stranden.

Ofta blåser mycket hårda fallvindar från bergen och ut från stranden och så vill till att ankaret sitter. När jag var där var det flera båtar som draggade och försvann ut till havs.

Bästa platsen att landa dingen är det innersta hörn där piren börjar. Där kan man dra upp den på en betongramp och slipper surfa in i sanden, vilket är det andra altrernativet. Ett gäng skolkande småkillar kommer i vilket fall stormande och vill vakta jollen. De är alla små skurkar men om man utser en i gänget som ansvarig och ger honom 20 escudos efter några timmars vakt fungerar det.

Hamnkontoret ligger på högra sidan när man passerat ut genom grindarna. Där fyller man i ett antal papper, betalar 465 escudos och kan sedan stanna så länge det lyster. Jag hade inte klarerat in enligt reglerna, detta skall göras på Sal som jag hoppade över, men ingen frågade efter det eller verkade bry sig om saken. Med ett leende och gott humör verkar det mesta gå för sig i detta land.

All livets nödtorft finns att köpa, bästa inköpsställe för stapelvaror är Shellstationen vid utfartsvägen mot huvudstaden. Nästan precis samma matvaror som bensinstationerna hemma. Ost och fäskvaror får man fråga efter, de förvaras osynliga i ett kylskåp.

Stadens bank växlar sedlar men hanterar inte plastkort.

Vill man som omväxling äta i land rekommenderas ett grönt hus vid strandvägen, det framträder tydligt från ankarplatsen. I dess nedre plan finns en livsmedelsbutik och där beställer man sin middag och gör upp en tid. Måltiden intages sedan i det privata vardagsrummet en trappa upp, mycket snyggt och trevligt med tre skapliga hemlagade rätter.

Sao Vicente, Mindelo

Bild