Barbados

Att komma till Barbados med egen båt och likaså att lämna ön är en mardröm beskriven i hamnfakta II. Väl inklareread skall man ankra i Carlisle Bay, en stor bukt med bra sandbotten och gott om plats. Hård frånlandsvind kan gör livet litet problematiskt, se zodiakvarning. Och för den lättsövde kan nätterna vara en plåga eftersom starka högtalare i förlustelseställena på stranden bölar ut ruggig popmusik till fyra på morgonen.

Img_0180a.JPG (30649 bytes)

Vissa dagar kan det vara svårt att landa med jollen utan att bli våt. Jag råkade ut för att en oväntat stor våg bröt när jag kom in på grunt vatten och vände mig och jolle helt upp-och-ned. Min lilla Honda blev dränkt och allt jag hade plaskvått förståss. Som tur var hade jag kameran i dubbla plastpåsar så den klarade sig. Värre var det att få Hondan i skick igen, i tillägg till sjövatten var alla vrår och skrymslen fulla av fin sand, hela förgasaren var full av sand. Själv är jag inte bra på motorer men turligt nog förbarmade sig John från Alderny över maskinen och fick den så småningom brukbar igen.

Ett bra tips är att ta jollen till Barbados Yacht Club, gå upp på kontoret, försöka se trevlig ut, och be att få bli temporär medlem en vecka. Därefter kan man använda klubbens faciliteter, duscha, tanka vatten, använda bar och restaurang med facila priser och mycket trevliga människor. Kostnad = 0. Trevliga människor javisst, men otur kan man ha ändå.

Barbados är i likhet med många av Karibiens öar dyrt. Valutan ar kopplad till USA-dollarn, vilken som alla vet är förfärligt dyr, och i tillägg gör alla sitt bästa för att skörta upp oss, som är bleka i skinnet.

Bridgetown är en stor stad för att ligga på en så liten ö. Den har en hög puls och det finns nog alla sorts affärer för den som är välförsedd med dollar. Någon särskild charm kunde jag inte upptäcka och inga sevärdheter att tala om.

En busstur på landsbygden piggade upp. Grönt och vackert förståss med mycket blommor och odlade fält. Ön är uppbyggd av kalksten från flitiga koraller och inte vulkanisk som grannarna västerut. Harrison Cave är en vidsträckt och djup droppstensgrotta, som man kan göra en rundtur i med ett litet tåg.

Skulle jag segla över Atlanten igen skulle jag säkert segla förbi stackars Barbados. Nöjet av att vara där svarar inte mot myndigheternas dåliga behandling av oss seglare.